Befäls- och ledningsbilar finns i olika utföranden. Traditionellt sett har det varit vanligast med en personbil (oftast kombi) som används av av befäl i beredskapstjänst. I bagageutrymmet förvaras då larmkläder, handbrandsläckare, kartor, pärmar med t ex resursförteckningar och information om olika slags farligt gods samt annan lättare materiel. Själva kupén var ofta oförändrad förutom installation av kommunikationsutrustning.

Sedan 2000-talets början har det blivit allt vanligare att ha särskilda ledningsfordon för insatsledare och befäl i beredskap. Det finns både vanliga kombibilar, ”stadsjeepar” och minibussar av denna typ. Förutom den utrustning som finns i den vanliga befälsbilen har man ofta inrett en liten stabsarbetsplats med arbetsbord och i de flesta fall även extra kommunikationsutrustning, datorer m.m. I många personbilar är detta löst genom att höger framsäte tagits bort och ersatts med ett skåp som fungerar som arbetsyta. I minibussar byggs istället en arbetsplats med en eller flera sittplatser längre bak i fordonet.

Den största formen av ledningsbil är ofta byggd på en större skåpbil eller i vissa fall buss. Arbetsplatsen består av flera sittplatser vid arbetsbord med omfattande kommunikationsutrustning och kan liknas vid en mobil SOS-central. Vissa fordon har t o m ett särskilt mindre sammanträdes-/fikarum. För att förse all utrustning med ström finns separat elverk. De större ledningsbilarna används oftast inte i förstautryckningen utan tas ut till större bränder och olyckor när behovet konstaterats och bemannas med särskilda ledningsoperatörer.