Släckbilen var tidigare ryggraden i svensk räddningstjänst. Numera är det kombinerade Släck-/Räddningsbilar enligt BAS-konceptet som utgör förstafordon på nästan alla brandstationer.
Normalt är släckbilen en bil med dubbelhytt men tidigare var det vanligt även med enkelhytt. Släckbilen har en tank med 500-5.000 liter vatten (vanligast är 3.000 liter), ofta skumvätsketank, pump och ett skåp med diverse materiel för olika typer av insatser. I hytten finns vanligen personlig utrustning samt tryckluftsapparater (rökdykarutrustning) för bilens besättning. Släckbilar har historiskt främst byggts på lastbilschassin. Fram till början av 80-talet var det även vanligt med små släckbilar som rökdykarpiketer.
Mindre släckbilar byggda på vanligtvis VW eller Mercedes chassin har på 2010-talet blivit vanligare igen. Dels så kallade skärsläckarbilar och olika former av ”första insatsperson” men även som förstafordon på deltidstationer där personal saknar behörighet för tyngre fordon. Uppdaterad 2013-07-04.
2010-talet
2000-talet